Alla du möter utkämpar en strid du inte vet något om. 

Vi på Karins Magasin är stolta att presentera vår första gästbloggare: Klara Folke. Klara går i nian och är bosatt i Västerås. Hon debuterar på vår blogg med en krönika om SKAM. Vi publicerar den som en inspiration och tankeväckare inför 17 maj då vår litterära salong har tema Norge i allmänhet och SKAM i synnerhet. Läs - och njut av denna unga, feministiska och skarpa penna.

Karins Magasin presenterar stolt gästbloggaren Klara Folke. Karins Magasin presenterar stolt gästbloggaren Klara Folke.

Alla du möter utkämpar en strid du inte vet något om. 
Den aktuella tv-serien “Skam” har mottagits och hanteras som om den vore verklighet. Hur kan man samtidigt kräva att de kvinnliga rollfigurerna ska vara övermänskligt goda förebilder? Jag kan säga att det luktar sexism om kritiken på långa vägar.

Ibland händer det att hon svankar lite med sin smala midja, kastar flörtigt med sitt isblonda barbie-hår och putar lite oskuldsfullt med sina rödmålade läppar. Speciellt när hennes hunkiga pojkvän William är i närheten som påminner om någon slags uppdaterad Ken. Dessutom är hon pissdålig i sängen. Hur kunde William ens ha blivit intresserad från början? Noora är en egocentrisk och självupptagen barbie-docka-brud som lever på sin yta.

Alla dessa tankar återupptas gång på gång av kritiker, nättroll och nördar i poddar, på kultursidor och i mitt facebookflöde. Den Noora de snackar om är huvudpersonen i andra säsongen av tv-serien “Skam” som hela Sveriges tonårsgeneration satt bänkad framför i höstas. “Skam”:s handling kretsar kring ett norskt gymnasiegäng och har helt onekligen satsat på att inte bli ännu en av alla dessa moralkakor i form av styltiga dialoger skrivna av medelålders tanter och gubbar som helt glömt hur det är att vara sexton. Manuset har istället byggts upp på djupintervjuer med tonåringar och dialogen har skådespelarna fått vara med att utforma. Det märks. För att det blir aldrig tillskruvat som det lätt blir i just ungdomsserier - när någon har något allvarligt problem så försvinner det inte över en natt och just känslor blir det aldrig därför brist på i serien, trots att det inte händer så värst mycket. Någonting jag och många andra tittare känner igen lite för väl från vår egna tonårstid.


"Det väsentliga är att både män och kvinnor beskrivs som människor i Skam."

Kanske är det just för att den är så verklighetstrogen som så många inte verkar förstå att det i grund och botten handlar om fiktion. Är det rentav den ovanliga realismen som gjort kritikerna så förvirrade? Riktig bra fiktion är det som låter det viktigaste förbli outsagt, det utspelar sig mellan raderna, i de där små sprickorna som uppstår när man är ständig pk-polis, månar om att alla ska handla rätt och sedan i hemlighet inleder en djup kärleksrelation med den person som en av sina närmaste kompisar råkar vara förälskad i. För jag tror att ingen är god eller ond, precis som citatet Noora har uppsatt i sitt rum, “Alla du möter utkämpar en strid du inte vet något om”. 

De som tittar och bara ser det svala, kvinnliga barbie-dock idealet tittar helt enkelt inte tillräckligt noga. Dessa personer kan samtidigt snacka om den “manliga blicken”, men vad är det för blick de har när de samtidigt beskriver hur irriterat perfekt och smal hon är? Jag känner en stark lukt av sexism på långa vägar.

Den sexism som så många gånger resulterat i dåliga berättelser där resultatet blir karaktären reducerats ner till platta stereotyper. En stark kvinna utan några som helst svagheter är precis lika overkligt och endimensionellt som en slags madonna eller hora. Det väsentliga är att både män och kvinnor beskrivs som människor i “Skam”, Noora också. Kan man hantera en tv-serie som om den vore verklighet samtidigt som man kräver att alla kvinnliga rollfigurer ska vara övermänskliga? 

Det klagas även på att konversationerna inte passar det kända Bechdeltestet. Som tonåring 2017 kan jag säga att stora delar av min egen tonårstid aldrig skulle passera testet. Men mycket skulle ha gjort det, precis som det även är i serien.

Om man nu prompt måste moralisera, som om det vore på riktigt, så vore det rimligare att ge sig på den manliga rollfiguren som våldtar Noora? Det skrivs inga upprörda debattinlägg och poddavsnitt om att han skulle vara en dålig förebild. Men det är precis som vanligt upptäcker jag sen, bara tjejerna som bedöms och ständigt får infinna sig som mindre värda. Påminner faktiskt en hel del om gymnasiet.

Klara Folke

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln