De förbjöd färgen gul här igår. 

Astrid Menasanch Tobieson gästar Karins Magasin 3 april.  (foto: Per Kristiansen) Astrid Menasanch Tobieson gästar Karins Magasin 3 april. (foto: Per Kristiansen)

I höstas när jag satt med förarbetet av Blommassakern fick jag ett litet paket av min faster. Det innehöll två gula rosetter och ett kort handskrivet brev: ”de förbjöd färgen gul här igår, vad händer hos dig?”. 
Hon skrev från Barcelona i efterdyningarna av folkomröstningen, det polisiära våldet och fängslandet av politiker, aktivister och lärare. Demonstrationerna mot Madrids agerande var massiva. Miljontals människor fyllde Kataloniens gator med gula flaggor. De gick under parollen ”frige de politiska fångarna nu”. 
Svaret från centralmakten i Madrid kom direkt: färgen gul förbjöds på offentliga platser och i tv-rutan. 
Läget i Europa hårdnar. Lagar mot folksamlingar, yttrandefrihet och sociala medier har antagits på löpande band både i Spanien, Ungern, Polen och flera andra länder. I samband med det har gränsen för vem som anses vara extremist eller terrorist blivit flytande. Vi lever i ett Europa där politiker, kulturarbetare, lärare och studenter kan åtalas för terroristbrott som följd av plötsliga lagförändringar i yttrandefriheten.
Vi lever i en tid där tilltron till demokratin har urholkats i samma takt som vi tagit den för given. Norden svär sig inte fri och revanschen tycks bestå i att rösta fram ledare som för vår grupps talan oavsett vems bekostnad det sker på. Populismens tidevarv. 
Mitt i detta pågår vårt liv. I hårsalongen jag går till i min hemby i Spanien hörde jag för första gången uttrycket ”den förlorade generationen”. Mellan speglar och manikyr pratade hudterapeuten Olga om vilken tur jag haft som inte gått förlorad så som hennes son och hans vänner gjort. De som inte får jobb  och inte har råd att plugga, flytta hemifrån eller skaffa barn - de som sats på undantag. Det är först långt senare, när jag sätter mig och skriver manus, som jag läser mig till att begreppet ”den förlorade generationen” myntades redan efter första världskriget. De som skulle skapa sitt liv när inget var möjligt. 
Mycket av det som sker i Europa och USA nu verkar vara ett eko från förr. När rädslan och repression griper tag om vardagen i Europa låter allt som fiktion: ord förbjuds, färger likaså, sånger leder till fängelse och dockteaterskådespelare spärras in i isoleringscell anklagade för terrorism. I rädsla av att förlora vår trygghet verkar vi vara kapabla att attackera det vi värderar mest. Verkligheten överträffar dagligen fiktionen. 
Så vad är då fiktionens plats? Kanske är det att vara sann. 
Välkomna till Blommassakern!

ASTRID MENASANCH TOBIESON


Astrid Menasanch Tobieson gästar Karins Magasin tisdagen 3 april kl.19 Välkommen!

Etiketter: demokrati

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln